Det finns en trygghet i att välja erfarna målare i Stockholm. Särskilt om man är ett kontrollfreak som helst skulle göra allt själv om man kunde och hade tid.
Kerstin kände att makens kontrollbehov höll på att göra henne galen. När de träffades hade hon tyckt att det var charmigt. Han hade ju aldrig försökt att kontrollera henne. Något maken Aron hade förstått från början var omöjligt. Däremot ville han ha koll på allt annat som hände omkring honom.
Det gällde särskilt deras gemensamma bostad. En gammal sekelskiftesvilla som de köpt strax efter att de gift sig för trettio år sedan. Det var hans lilla skötebarn och inte vem som helst fick ge sig i kast med att ta hand om det. Även om det bara handlade om att komma förbi och titta till huset när de var utomlands om vintern.
Det var han som var målare i huset
Renoveringar var en sak för sig. Då ville Kerstin fly huset, eller helst planeten om det hade kunnat ordnas. Hon skämdes så kopiöst för hans sätt att komma hem på luncherna för att se vad hantverkarna gjorde. Påpekade saker som de borde tänka på, som om de inte hade koll på sitt eget arbetsområde.
Skulle det målas var det han som skulle vara målare. För det var nämligen något, som han enligt honom själv, behärskade till perfektion. När diskussionen kom upp valde hon helt enkelt att bara zooma ut och låtsas att hon var på något härligt ställe där ingen skrytsam make fanns på mils avstånd. Han var pinsam.
Målare eller inte
Så kom den dagen när det var dags att måla husets utsida. Ett gediget jobb som var allt för stort för hennes man som inte var någon ungdom längre. Men det hindrade inte honom. Tiden sattes av och skulle givetvis vara under deras gemensamma semester. Kerstin funderade på om hon inte skulle resa någonstans för att slippa vara hemma.
Då hände något som var en välsignelse eller en förbannelse beroende på hur man såg det. Några vänner hade köpt ett hus i Spanien och nu ville de bjuda ner dem då frun i huset skulle fylla sextio. Det enda bekymret var att det var just de veckor som huset skulle målas och Kerstin undrade hur maken skulle lösa detta.
De bestämde vem som skulle agera målare
Det var med stor vånda han försökte ta sitt beslut. Detta var lite som force majeure. Hur han än gjorde skulle det bli fel. Sade han att han skulle måla huset gjorde han en barndomsvän mycket besviken. Särskilt som de talade om att vännens fru skulle firas i Spanien. Eller så fick någon annan måla huset och det skulle bli mentalt jobbigt för honom.
Till sist kom han fram till ett beslut. Den person som han litade mest på för renoveringen var sonen Benjamin. Därför beslutades att de skulle hyra in erfarna målare i Stockholm. Sedan skulle Benjamin hålla pappa uppdaterad via Facetime. På så vis kunde Aron både fira sexitioåringen och samtidigt vara med och hålla ett öga på målningen av huset.